flämta
- flämta
| Naar frequentie | 49218 |
|---|
| stamtijd | ||
|---|---|---|
| infinitief | verleden tijd |
supinum |
| flämta |
flämtade |
flämtat |
| volledig | ||
flämta
- onovergankelijk hijgen, naar adem snakken, zwoegen
- «Igår började pojken helt plötsligt flämta efter andan och blev blå.»
- Gisteren begon de jongen plotseling naar adem te snakken en werd blauw.
- «Igår började pojken helt plötsligt flämta efter andan och blev blå.»
- onovergankelijk, (figuurlijk) flakkeren, flikkeren
- «När det blir mörkt lyssnar jag till åskans steg som närmar sig, till luftdraget som får hängmattan att gunga och lampans låga att flämta.»
- Als het donker wordt, luister ik naar het onweer dat nadert, naar de luchtweerstand die ervoor zorgt dat de hangmat slingert en de vlam van de lamp flikkert.
- «När det blir mörkt lyssnar jag till åskans steg som närmar sig, till luftdraget som får hängmattan att gunga och lampans låga att flämta.»