Oudnoords

Woordafbreking
  • fur·ða

Zelfstandig naamwoord

furða v

  1. omen, voorteken
  2. wonder
Verbuiging
v enkelvoud meervoud
onbepaald bepaald onbepaald bepaald
nominatief   furða         furður      
genitief   furðu         furðna        
datief   furðu         furðum        
accusatief   furðu         furður        
Verwante begrippen